maddox

Överlevde första skoldagen. Tyckte inte det var kul och det var så tungt att jag somnade i bussen påväg hem, är nu snurrig i skallen och helt slut. Skulle ha lust att lägga mig ner och gråta, kroppen protesterade mycket faktiskt. Ont i magen, ont i fötterna, ont i benen, ont i axlarna, ont i huvudet, ont i ryggen. Fötterna är svällda och jag mår inte riktigt bra. Detta var ändå bara FÖRSTA skoldagen! Jag ska väl gå ända till 22 september, vi är som tur lediga på fredagar och 26 september ska klassen ut på LiA, det skippar jag.
Började dagen med att klasskompis klappade mig på magen. Jag är inte alls bekväm med att folk kommer och klappar mig på magen, det är ju nog min mage ännu fastän det är en bebis där inne.
Fått den där frågan jag stör mig på "är det en pojke eller flicka?" och JA, det är en pojke ELLER flicka. Mer än så behöver ingen veta och mer än så vet nog inte jag heller. Folk har oxå frågat om bebisen sparkar, vad ska man svara på det? KLART att bebisen sparkar, men inte just då vad ska man då svara?
Jag har svettats och folk har stirrat, alltså inte som sådär "diskret" utan riktigt STIRRAT på min mage, det är inte snällt att stirra.
Fick oxå höra, visserligen menat skämtsamt men det gjorde ont, att jag är tjock, om jag ätit mycket i sommar och hur e formen - rund, hur går det - det rullar på. Fast det är menat som skämt så gör det ONT! Jag har känslor fast jag är gravid, jag är så mycket känsligare och hade lust direkt från morgonen att gå iväg och gråta eller något.
Skolan har aldrig varit min grej och är verkligen inte min grej nu.
SUCK!