maddox

Adela vaknade endast en gång i natt, runt 2 och hon somnade igen runt 3 när hon fått ny blöja och mat, för en gångs skull räckte det med min mjölk. Sedan vaknade hon runt 6 igen och då steg sambon upp med henne som ändå hade sovit mer än tre timmar. Han tog upp henne och hon somnade, men han steg ändå upp och städade och vek kläder och diskade medan jag fortsatte sova. Halv 11 vaknade Adela igen, då fick hon ersättning och sedan böt han blöja på henne och då vaknade även jag då hon skrek så. SKÖNT att få sova, för ärligt talat blir jag galen.
Idag har dock varit en sämre dag. Hon har skrikit så gott som hela tiden. Vi var till sambons föräldrars, skönt att inte behöva gå och bära på henne då hon skriker då sambons pappa väldigt gärna bär henne. Men nu ligger hon som bäst och skriker, hon har fått mat och ny blöja och hon har rapat och fått mer mat, men hon SLUTAR INTE! Hon har börjat närma sig en timme med skrik nu och jag orkar bara inte mera. Börjar snart gråta jag med, och jag får inte tyst på henne vad jag än gör så jag har gett upp. Sitter här och lyssnar på då hon skriker så hon måste ta små pauser för att andas. Det är JOBBIGT. Jag var förberedd på att det är sjukt jobbigt att ha barn, men ärligt talat trodde jag inte att jag skulle bli så galen på allt skrikande så jag inte ens orkar försöka få tyst på henne mer. Känner mig som världens sämsta mamma... Och sambon då igen, han bara tar upp henne så blir hon tyst.
Varje dag sitter jag i timmar och försöker desperat få henne att sluta skrika, men det går inte och efter många timmar tröttnar jag och bara lägger henne i vagnen eller sängen och där får hon ligga och skrika tills hon somnar av utmattning, känner mig så hemsk men vad mer kan jag göra? Jag försöker ju allt.
Tänk att en så underbar unge kan vara en sådan plåga.