Måndag
Igår var det ju farsdag så var först till mammas och pappas där hela familjen för en gångs skull var samlad :) vi åkte sedan till mormors och morfars där var både moster och hennes gubbe och min morbror + hans familj samlade, mycket sällan vi är alla samlade och var faktiskt riktigt trevligt. Är dock lite trött på moussetårtor, vill ha vanlig god tårta utan konstig geggimojs. Finns nog inget godare än mammas tårtor :)
Fick många gånger frågan om jag är nervös eller spänd. Nope, inte det minsta. Vet inte varför. Och två personer tycks ha svårt att förstå att jag inte är nervös eller spänd, men jag ser ingen vits med att slösa energi på att gå runt och vara helt nervös och spänd, jag blir väl nervös sedan när förlossningen startar, räcker inte det? Fick uppfattningen om att någon tycker att jag inte har en aning om vad jag gett mig in på, vad som väntar mig. Och faktiskt, jag har ingen aning om vad jag gett mig in på, men inte vet någon vad de gett sig in på innan det väl är dags för ungen att komma ut. Jag vet ju att det kommer göra ont, så ont så jag helt säkert blir knäpp och kanske drar håret av mig eller något, men jag har sett mammor, många har fler än ett barn och de lever och är inget fel på dem. Jag vet ju att man inte dör av att föda barn så vad har jag att vara rädd för? Det som jag kunde vara rädd för är inget man kan göra något åt.
När vi åkte hem då så gick vi till sambons farmor och farfars, de hade lite svårt att tro att vi faktiskt gick dit, men det är ju bara några 100tals meter. Det är pga min mage de har lite svårt att tro att vi skulle ha gått, det är tydligen normalt att bli helt slut av att gå en liten bit när man är gravid, så skönt att höra så jag slipper känna mig onormal då jag inte går flera km varje dag :) och vi fick äta en helt normal, skitgod gräddtårta, så god att jag skulle ha kunnat äta hur mycket som helst. Smakade ungefär som mammas tårtor, så gott. Satt där hela kvällen, fick se bild av sambon som liten unge med skärmmössa och blont, lockigt hår och så otroligt söt :) fick oxå se bild av sambons pappa som liten, med stickad mössa och ljust, lockigt hår och så fick jag se att sambon var hans pappa upp i dagen när de var pyttesmå, jag som har tyckt att sambon liknar sin mamma, men nog är han allt lik sin pappa oxå :)
När vi åkte hem hade jag en massa otroligt jobbiga och smärtsamma sammandragningar, tungt att andas och jag kunde inte somna då det gjorde så ont, lugnade tyvärr ner sig sedan. Har så ont i hela kroppen av att bära på magen att jag faktiskt vill ha ut bebis nu direkt, annars skulle jag nog ha kunnat gå runt och vara tjock och glad en stund till, men inte så lätt att vara glad då jag har ont. Påtal om ont så har jag redan fått slänga ut katten idag, blev galen på honom men minns tyvärr inte vad han gjorde.
Håller på att tvätta lite kläder och ska nu börja diska oxå. Sambon sa att han ska dammsuga idag så då kan jag väl ta och göra allt annat. Jo, jag måste ju äta nu oxå, det var därför jag steg upp, haha :)
Fick många gånger frågan om jag är nervös eller spänd. Nope, inte det minsta. Vet inte varför. Och två personer tycks ha svårt att förstå att jag inte är nervös eller spänd, men jag ser ingen vits med att slösa energi på att gå runt och vara helt nervös och spänd, jag blir väl nervös sedan när förlossningen startar, räcker inte det? Fick uppfattningen om att någon tycker att jag inte har en aning om vad jag gett mig in på, vad som väntar mig. Och faktiskt, jag har ingen aning om vad jag gett mig in på, men inte vet någon vad de gett sig in på innan det väl är dags för ungen att komma ut. Jag vet ju att det kommer göra ont, så ont så jag helt säkert blir knäpp och kanske drar håret av mig eller något, men jag har sett mammor, många har fler än ett barn och de lever och är inget fel på dem. Jag vet ju att man inte dör av att föda barn så vad har jag att vara rädd för? Det som jag kunde vara rädd för är inget man kan göra något åt.
När vi åkte hem då så gick vi till sambons farmor och farfars, de hade lite svårt att tro att vi faktiskt gick dit, men det är ju bara några 100tals meter. Det är pga min mage de har lite svårt att tro att vi skulle ha gått, det är tydligen normalt att bli helt slut av att gå en liten bit när man är gravid, så skönt att höra så jag slipper känna mig onormal då jag inte går flera km varje dag :) och vi fick äta en helt normal, skitgod gräddtårta, så god att jag skulle ha kunnat äta hur mycket som helst. Smakade ungefär som mammas tårtor, så gott. Satt där hela kvällen, fick se bild av sambon som liten unge med skärmmössa och blont, lockigt hår och så otroligt söt :) fick oxå se bild av sambons pappa som liten, med stickad mössa och ljust, lockigt hår och så fick jag se att sambon var hans pappa upp i dagen när de var pyttesmå, jag som har tyckt att sambon liknar sin mamma, men nog är han allt lik sin pappa oxå :)
När vi åkte hem hade jag en massa otroligt jobbiga och smärtsamma sammandragningar, tungt att andas och jag kunde inte somna då det gjorde så ont, lugnade tyvärr ner sig sedan. Har så ont i hela kroppen av att bära på magen att jag faktiskt vill ha ut bebis nu direkt, annars skulle jag nog ha kunnat gå runt och vara tjock och glad en stund till, men inte så lätt att vara glad då jag har ont. Påtal om ont så har jag redan fått slänga ut katten idag, blev galen på honom men minns tyvärr inte vad han gjorde.
Håller på att tvätta lite kläder och ska nu börja diska oxå. Sambon sa att han ska dammsuga idag så då kan jag väl ta och göra allt annat. Jo, jag måste ju äta nu oxå, det var därför jag steg upp, haha :)
Kommentarer
Trackback
