Rådgivningsbesök vecka 40
Allt var bra med både mig och bebis. Har gått upp 1575g på 8 dagar, så lite ledsen är jag över det. Har nämligen gått från 53 till 76.6 :(
Blodtrycket var 110/70, hon kollade inte mitt HB så det vet jag inte.
SF-måttet var 33 även idag, vilket betyder att magen sjunkt men hon tycker ändå att bebis ligger högt uppe. Själv upplever jag att jag skulle sitta på bebis huvud, kan inte sitta med benen ihop länge, haha. Bebis hjärta slog allt mellan 120 och 160 så det var riktigt bra, precis som det ska.
Hon satt och visade hur jag skulle röra mig om jag får sammandragning och jag kunde bara inte titta, var så när att börja skratta. Hon förklarade även åt sambon hur de flesta brukar bli när förlossningen håller på, finns de som ligger och är tysta och finns de som säger elaka saker. Men hon sa att han ska säga åt mig ofta att jag ska på wc, som att jag inte kan gå själv om jag så måste.
Fick en tid till nästa tisdag, sambon tror inte vi kommer åka dit då men jag är faktiskt 95% säker på att bebis inte kommer titta ut ännu på länge.
Efter rådgivningen var vi till sambons farmor och farfars och när vi sedan gick hem hade jag så otroligt ont i höften att jag nästan började gråta. Och då skulle jag plocka in täcken och kuddar och fixa lakan. Jag kan inte ens böja mig ner, så ont gör det. Knappt så jag kan ligga, och det är JOBBIGT!
Har långt ifrån färdig städat och fortsätter jag att ha såhär ont så får sambon allt ta och göra något han oxå. Jag känner ju att jag INTE klarar mer nu. Sitter och tröstäter pepparkakor som bäst, nam :)
Blodtrycket var 110/70, hon kollade inte mitt HB så det vet jag inte.
SF-måttet var 33 även idag, vilket betyder att magen sjunkt men hon tycker ändå att bebis ligger högt uppe. Själv upplever jag att jag skulle sitta på bebis huvud, kan inte sitta med benen ihop länge, haha. Bebis hjärta slog allt mellan 120 och 160 så det var riktigt bra, precis som det ska.
Hon satt och visade hur jag skulle röra mig om jag får sammandragning och jag kunde bara inte titta, var så när att börja skratta. Hon förklarade även åt sambon hur de flesta brukar bli när förlossningen håller på, finns de som ligger och är tysta och finns de som säger elaka saker. Men hon sa att han ska säga åt mig ofta att jag ska på wc, som att jag inte kan gå själv om jag så måste.
Fick en tid till nästa tisdag, sambon tror inte vi kommer åka dit då men jag är faktiskt 95% säker på att bebis inte kommer titta ut ännu på länge.
Efter rådgivningen var vi till sambons farmor och farfars och när vi sedan gick hem hade jag så otroligt ont i höften att jag nästan började gråta. Och då skulle jag plocka in täcken och kuddar och fixa lakan. Jag kan inte ens böja mig ner, så ont gör det. Knappt så jag kan ligga, och det är JOBBIGT!
Har långt ifrån färdig städat och fortsätter jag att ha såhär ont så får sambon allt ta och göra något han oxå. Jag känner ju att jag INTE klarar mer nu. Sitter och tröstäter pepparkakor som bäst, nam :)
Kommentarer
Trackback
