maddox

Skulle ha lust att sätta mig på golvet och böla som en liten unge. Sambons idé om mandarinskal dit katten inte ska åka är nog sämsta idén han någonsin kommit med. Den där hemska katten tycker det är superskoj att leka med, och jag måste sitta hemma och undvika att trampa på allt skal som ligger överallt! Och sambon har nog inga planer på att städa upp det, jag vägrar sopa här för katten tycker sopborsten är skitskoj och jag kommer ärligt talat bryta nacken av den där katten om han inte kan sluta vara så elak mot mig. För nej, nu är det inte bara lek med i hans riv och bit på mig. Börjar ju vara precis som storasyrrans hemska kisse. Märker oxå att jag får jättejobbiga sammandragningar då jag blir arg, nästan så jag vill sätta mig på golvet och böla.
Var ut och gå med sambon igår oxå, vi gick en bit och vände om då sa sambon att det är pinsamt att som bara gå en bit och så svänga om, så frågade han då "eller vad tycker du?" Herregud! Hur vågade han ens säga det åt MIG?! Fick bita ihop så otroligt hårt för att inte börja böla, fick t.o.m tårar i ögonen fast jag försökte undvika att få det. Hur vågade han säga så? HAN tycker det är pinsamt att gå en liten bit och sedan vända om, kan han inte ens ställa upp lite för mig och vara glad över att jag vill ut och gå? Jag önskar jag kunde gå längre så han kunde slippa skämmas över att vara ute och gå med mig. Men hur skulle jag kunna orka det? Ska jag börja plåga mig nu oxå bara för att han ska slippa skämmas? Ibland förstår jag inte vad jag tänkte med... Skulle ha stor lust att flytta hem till mamma och pappa tillbax för tydligen ska jag behöva tåla att höra hur dyrt allting är, hur jobbigt allting är och en hel massa svordomar. Jag bad honom inte om att vi skulle flytta tillsammans, jag vill inte höra om hur dyrt allting är, tycker det är tillräckligt jobbigt att vara här i lägenheten som jag inte kan betala ett piss på hyran, tycker det är tillräckligt jobbigt att inte trivas här. Vill inte höra honom klaga på allt, vill inte att han ska gå runt och svära hela tiden. Jag vill inte höra vad han tycker om min familj, för min familj ställer upp för oss, vi skulle inte ha möbler om det inte vore för min familj, här skulle se ut ännu värre om det inte vore för min familj, vi skulle inte ha mat i frysen utan min familj. Det är sånahär dagar jag undrar vad jag egentligen tänkte med, stackars lilla bebis, vilket helvete h*n kommer få. Det är sånahär dagar jag önskar önskar önskar att jag kunde spola tillbax tiden, jag skulle ändra på allt för jag vill inte att bebis ska ha det såhär dåligt. Jag borde ha tänkt lite mer, tänkt på att jag inte står ut med en person speciellt länge, men nej. Dum som jag är så trodde jag faktiskt att sambon inte skulle gå runt och klaga på allt. Så otroligt dum är jag.
Borde väl egentligen inte ens publicera detta inlägg för jag vet att det bara är en dålig dag, men skitsamma, livet är inte en dans på rosor.