maddox

Passade på att diska, blev galen på katten. Stod och tänkte hemska tankar om sambon. Han sover ännu, väcker jag honom blir han sur för att jag inte väckte honom tidigare och sedan kommer han klaga på att jag väckte honom, låter jag bli att väcka honom klagar han på att jag inte väckte honom. Och jag kommer få höra resten av dagen att hans dag är förstörd, han är dålig och blablabla bara för att jag inte väckte honom.
Jag vill inte vara här nu, jag har ont, jag mår dåligt och jag är ledsen. Jag vill inte vara gravid mera, det gör ont och jag känner inte igen mig själv. Bebis ligger och trycker till någon nerv lite nu som då, det gör hemskt ont. Mina fötter är stora som jag vet inte vad. Jag får inte ens på mig leggings för jag har blivit så otroligt bred och bredare blir jag. Då är det inte vätska, fett eller muskler som gör mig bredare. Och fast jag tycker såhär synd om mig själv och har så otroligt ont så tycker sambon ändå att jag ska tvätta, städa, diska och ändå ha tålamod med katten för "han är bara en unge". Och jag ska stå ut med att sambon pratar innan han tänker.
Jag vill hem till mamma.