Det var en tid sedan

Misstänker det bara är mina graviditetshormoner som spökar, märkte nyss att min gamla vän Gino tydligen oxå har facebook och jag började böla. Kanske mest för att det borde betyda att han är fri. Minns att han var så ledsen över att vara i Finland för hans lillebror fick det straff Gino skulle ha fått.
Åh, det var ändå över två år sedan han flyttade tillbax till Holland, men jag minns hur kul han, jag och Udra hade. Så roligt har jag nog, ärligt talat, aldrig haft förr. Alla gånger vi satt vid Ginos, drack te och pratade skit och lekte med han lillebror. Och när jag och Udra skulle sova där och jag var sjuk, låg och sov och drack te och sov lite till. Och den goda maten hans mamma gjorde. Rödris, fisk och sallad - skitgott.
Och då vi alltid satt vid Halpa Halli café på vintern. Våren och sommaren satt vi vid gamla hamn, drack en öl och pratade skit. Då var vi inte bara tre, utan många. Och den gången Ginos pappa kom till Finland och hälsa på, jag och Udra var där länge, Ginos pappa körde hem oss sedan.
Usch vad jag saknar dem, fast det har gått så lång tid. Som tur gör det inte ont mera när jag tänker på dem, utan jag blir glad. Klarar av det bättre än förr även fast jag ibland skulle göra allt för att de skulle komma tillbax. Det var en underbar tid vi hade tillsammans. Jag, Udra och Gino.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0