maddox

Dagens rådgivningsbesök var nog bara en enda plåga. Hade gått upp 1050g/vecka fastän jag åt mindre som rådgivningsgumman hade sagt och hon bara klagade och tillsist kom hon på att fråga hur jag äter. Nej, då skulle jag öka mitt ätande, jag äter för lite vilket gör att jag går lättare upp i vikt. Hon frågade om jag hade ont i ryggen eller höfterna och jag sa att på kvällarna brukar jag få lite spänd rygg, hon sa att jag skulle använda nåt bälte som jag inte känner att jag behöver. Jag hade socker i urinen så hon testade mitt blodsocker som var fullt normalt.
Hon klagade på att jag äter för mycket sött och jag ska dra ner på mitt bullaätande, sen frågade hon om jag äter mycket sött. NEJ det gör jag inte! Jag får inte heller salta min mat. Jag ska äta mindre men oftare. Hon frågade inte ens hur mycket jag äter.
Och av denna dag kom jag fram till varför hon klagar så på mig. Jag är ung, hon tycker jag är för ung och hon tror inte man kan klara av ett barn när man är ung. Så med denna dag blev det bestämt, jag ska byta rådgivning. Det är INTE okej att hon sitter och klagar på mig på allt jag gör och inte gör och sen att hon med jämna mellanrum stirrar surt på sambon. Jag var så nära att gråta när vi kom hem, allt jag hade i huvudet var att jag måste gå ner i vikt. Herregud, gå ner i vikt? Jag är gravid! Jag ska gå upp i vikt. Räknade ut att jag ökat 13.5kg sedan jag blev gravid. Men vet ni vad, vad spelar det för roll? Min kropp mår bra och min bebis mår bra, den där rådgivningsgumman får mig ju ledsen men snart kan jag skita i henne. Jag slipper henne helt.
Annars så slog bebis hjärta fint, runt 144 och bebis passade på att ge gumman en fet spark. Synd bara att den inte gjorde ont åt henne.
Mitt HB hade stigit från 107 till 109 och mitt blodtryck låg på 110/60.