maddox

Var själv till rådgivningen idag, första gången. Och jag var där i två timmar! Aldrig förr tagit så länge. Hon pratade på om allt och lite till, att jag inte ska hålla in känslorna för då blir jag deprimerad och bebisen mår dåligt då och jag behöver någon att prata med hela tiden och släppa ut känslorna blablabla. Blev lite smått sur tillsist, jag kan inte dethär med känslor! Nåja.
Idag var det mesta riktigt bra. Hon tjatade om sockerbelastning, men varför skulle jag på det då jag varken har för högt blodsocker eller socker i pisset? NEJ säger jag bara, ingen sockerbelastning för min del. Gå runt på stan eller försöka att inte svimma och tre blodprov + dricka sockerlösning nåt. NEJ NEJ.
Denna gång hade jag inte gått upp 1050g/vecka utan 650g/vecka. Men nej, inte var hon ännu nöjd, för jag har ökat med ca 14kg under hela graviditeten. So? Jag mår bra, jag kan röra på mig och jag har inte ont. Blodtrycket var 110/70, HB 111 och blodsockret 4.6 och då hade jag nyss ätit, men det var bra. Bebis hjärtslag var 138 och bebis sparkade på lite. SF-måttet var 30 och bebis har ännu huvudet nere, precis som h*n har haft hela tiden vad jag kunnat känna på sparkarna.
Och nu när jag gått upp mindre så har jag ätit ungefär vad jag velat, ostbågar, glass, kakor, bullar och så förstås vanlig mat. Men jag har ätit onyttigt, då ökar jag mindre i vikt så varför skulle jag sluta äta ostbågar och bullar då?
Nåja, var riktigt trött när jag äntligen fick åka hemåt. Gick riktigt bra att köra pappas bil, bättre än den där hemska som mamma kör med, haha.
Måste komma ihåg sedan att fråga mamma hur hon hade det med socker när hon var gravid, för rådgivningsgumman menade att om mamma hade vad det nu än var så kan jag oxå ha det, HERREGUD haka upp sig på att jag EN gång hade socker i urinen! Jag hade ÄTIT lyxbitar kvällen innan och jag hade ätit något som hade mycket socker i sig på morgonen, det är normalt att det då kan finnas socker i urinen. GAAAAHHHH!!!!!